Massmedias rapportering om terrordådet

Jag var inne på massmedias rapportering om terrordådet redan igår när jag kommenterade Caroline Krooks avhyvling i TV.  Hon vände sig mot den ständiga minut-för-minut-rapporteringen som bidrar till att skapa, om inte panik så i alla fall rädsla. Och rubrikerna är krigsfeta. Nu är vi inne på tredje dygnet och fortfarande fylls nyhetssändningarna med omtagningar och nya vinklingar på det som hände.

Sverige och Stockholm skötte sig alldeles utmärkt i fredags. Polis, räddningspersonal, sjukhus – för att inte tala om allmänheten. Däremot var massmedias hantering under all kritik. Det som jag vänder mig mest mot är alla publicerade rykten. Skjutningar påstods ha ägt rum lite varstans i Stockholm: vid Fridhemsplan, Hötorget och vid Globen. Inga av dessa skjutningar var bekräftade. Ändå publicerades uppgifterna. Tidningen Café tar förtjänstfullt upp detta i en artikel.

Frågan är om man lärt läxan till nästa gång. Jag tvivlar.

IS-franchising bakom terrordådet i Stockholm

För två veckor sen skrev jag ett blogginlägg där jag ifrågasatte hur smart en terrorist är. Igår drabbades Stockholm. Och jag tycker att min tes fortfarande är aktuell. Den man som utförde attentatet i Stockholm betraktar jag som psykiskt störd. Och definitivt inte särskilt smart. Varför inte? Det finns flera anledningar. Sett ur hans perspektiv så var attentatet tämligen misslyckat: han lyckade “bara” döda fyra personer, en trolig bomb i lastbilen löste aldrig ut, han greps ganska snabbt osv osv.

IS har fortfarande drygt ett dygn efter attentatet inte tagit på sig attentatet och det säger en del om vilken status som dådet har i de kretsarna. Det handlar om ett IS-franchising i den lägre divisionen. Ingen fjäder i hatten direkt.

Annars håller jag med förra ärkebiskopen Caroline Krook som intervjuades i TV ikväll. På en fråga om hur man skulle kunna gå vidare sa hon att det skulle vara lättare utan massmedias hysteriska minut-för-minut-rapportering som pumpar oss fulla med katastrofrubriker.

Men de sympatiyttringar som strömmar in från hela världen värmer. Inte minst den här bilden frän Promenade des Anglais i Nice:

Alternativa fakta – Trump och Stalin i samma båt

Trumpadministrationen myntade uttrycket “alternativa fakta” för att försöka prata sig ur chefens uppenbara lögner i samband med presidentinstallationen. Sen dess har grodorna och lögnerna kommit i en aldrig sinande ström via Trumps twitterkonto.

I dagens ledare i DN varnar Peter Wolodarski för att vi inte får sluta att reagera för de här lögnerna. Den dag vi slutar reagera blir de sanning och Trump har vunnit.

Lite senare satt jag och åt frukost och slölyssnade på Söndagsmorgan i P4 där Morgan Larsson gav en annan vinkling på temat alternativa fakta. Han berättade en historia från Stalinisttiden i gamla Sovjetunionen. För att få igenom produktionsresultaten för innevarande 5-årsplan på FYRA år istället för på fem så matades befolkningen med budskapet: “två plus två är fem”.

Stalin var alltså före Trump med alternativa fakta. Trump har bara förfinat metoden. Möjligen.

 

Tuffa tider för Trump

En av Trumps viktigaste löften har varit att avskaffa Obamacare, den sjukförsäkringslag som beräknas ha gett 15 miljoner hittills oförsäkrade amerikaner sjukvård. Reformen har varit ett rött skynke för många republikaner som tycker att den har blivit för dyr för staten. Men eftersom reformen blivit en succé så har Trump insett att han inte bara kunde ta bort den – han var tvungen att ersätta den med något som var billigare och (nästan) lika bra. Men högerflygeln i republikanska partiet har inte varit imponerade. “Still too expensive” har de sagt. Och inför risken att bli nedröstad drog Trump därför tillbaka sitt förslag ikväll. Förnedrad.

Betänk då att republikanerna har majoritet i kongressen idag. Det är ingen särskilt vild gissning att anta att de kommer att förlora den majoriteten i valet nästa år. Trump kommer alltså att få det än tuffare framöver.

Hur smart är en terrorist?

Så har det då hänt igen. Efter Nice och Berlin så kom turen till London. På Westminster Bridge, mitt i City. Än så länge vet vi inte om det var en noga planlagd attack från IS eller en Al Qaida-cell. Eller om det var en ensam galning som inspirerats av tidigare dåd, en copy cat.

Reaktionerna efter dådet i London har följt det vanliga mönstret och Theresa May gick snabbt ut och uppmanade alla att inte ge efter för terrorn utan att leva som vanligt: “Terrorn får inte segra. Om vi blir rädda och gömmer oss så har terroristerna uppnått sitt mål”.  Jag har – kanske lite naivt – ofta funderat över just detta. Vad har terrorismen för mål? Finns det nån generalplan som vi inte har hittat än? För anta att det är just detta som är målet: att skapa fruktan och hat hos människor; fruktan över att vistas i folksamlingar och hat mot utlänningar i allmänhet och muslimer i synnerhet. MEN SEN DÅ?

Så långt kommen i min förvirring letar jag upp hur begreppet terrorism definieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De borde väl ha koll på läget. Här finns mycket att läsa och en gedigen historisk genomgång. Här kan man också läsa EU:s definition av terrorism. Den syftar till att

  1. Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp
  2. Tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd
  3. Destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer

OK, det är ungefär vad jag redan visste och jag känner att jag fortfarande är lika förvirrad. Min MEN-SEN-DÅ-fråga är inte besvarad. IS utropande av ett kalifat kändes som ett logiskt mål: En kalif, en envåldshärskare, som regerar över en global stormakt med ett vantolkat islam som rättesnöre. Men IS kalifat mals sakta men säkert sönder och dagarna är räknade för kalifen själv i Mosul, Abu Bakr al-Bagdadi.

Det är ungefär såhär långt som jag kommer i min frågeställning kring vart terrorismen syftar och vad den enskilde terroristen har för drivkrafter. Det är ju välkänt att självmordsbombare lockas till sina uppdrag mot löfte om martyrskap. Så är det martyrskapet i sig som är drivkraften? Trots att man vet att det som terrordådet åstadkommer är dömt att misslyckas? Och jag landar i en ny fråga: hur smart är egentligen en terrorist?