Ny myndighet stärker statens grepp om skolan i ny rapport

Igår presenterades skolkommissionens slutbetänkande. Skolkommittén tillsattes 2015 och hade i uppdrag att föreslå hur skolans resultat ska bli bättre, hur undervisningens kvalitet ska höjas och hur skolan ska bli likvärdig i hela Sverige. I två år har forskare, lärare, elev, skolledare, politiker, arbetsgivare och fackliga representanter stött och blött alla tänkbara och möjliga problemställningar. Igår kom rapporten. Visst är det spännande?

Rapporten är en diger lunta på nära 500 sidor och det är inget som man tuggar i sig till frukost utan vidare.  Jag har läst igenom sammanfattningen och det räcker långt. Kommittén föreslår ett helt paket av olika åtgärder, men om man ska lyfta fram ett par övergripande faktorer så är det dessa:

  • Ökat statligt åtagande
  • Stärkt lärarkompetens

De senaste tio till femton åren har jag upprepat med en dåres envishet att skolan bör förstatligas. Eller åtminstone att staten bör ta ett större ansvar än idag. De försök som gjorts att öronmärka pengar till lärarlöner, mindre klasser med mera, har visat sig vara helt otillräckliga. Kommunerna har ändå gjort mer eller mindre som man velat. Nu föreslår skolkommissionen att en ny skolmyndighet ska bildas. Myndigheten ska “… ge riktat stöd till skolor med stora utmaningar och främja samarbete och erfarenhetsutbyte mellan skolor, skolhuvudmän och lärosäten.” Den nya myndigheten ska också få en kontrollfunktion så att nationella bestämmelser efterlevs. Det ska inte vara någon skillnad i kvalitet på utbildning och lärare oavsett om du går i skola i Stockholm eller i Storuman.

I kommitténs rapport öppnar man för att staten på sikt helt tar tillbaka huvudmannaskapet från kommunerna.

När det gäller lärarna så föreslår kommittén en rad åtgärder: lärarutbildningen ska få mer resurser räknat i kronor per student. Praktiken ska ges ökad vikt och unga lärarstudenter ska få handledning av äldre, erfarna och skickliga lärare i konsten att undervisa. För att bara nämna några av förslagen i rapporten.

Visst låter det fantastiskt? Nu återstår det att se hur politikerna tar hand om det här gedigna arbete som Skolkommittén presenterat.

Friskolor – behövs de?

Nu har det hänt igen. En religiös friskola har blivit påkommen med konstigheter. Den här gången handlade det om könssegregation. TV4:s Kalla Fakta har dokumenterat hur skolbarn på väg till friskolan Al Azhar i Vällingby har delats upp så att pojkar sitter fram och flickor bak i bussen. I reportaget dras paralleller till USA:s rasdiskriminering på 60-talet. Med den skillnaden att nu handlar det om kön istället för ras.

Gång på gång avslöjar massmedia hur det går till på olika friskolor. Ofta handlar det om religiösa friskolor men det finns även andra exempel som avskräcker. Ingen har väl glömt pennalismen som avslöjades på Lundsbergs internatskola?

Lundsbergs internatskola

Jag har alltid hävdat att staten måste ta tillbaka ansvaret för skolan. Det finns inget annat sätt att få full inblick i vad som händer och att kunna skapa lika förutsättningar oavsett var man bor i Sverige. Det finns numera en folklig majoritet i Sverige för det.

Nu är jag beredd att gå ett steg längre: varför ska vi överhuvud taget ha kvar friskolor? Med valfrihet och individualism som täckmantel så frodas segregation, pennalism och vanföreställningar (alternativa fakta?). Och detta sker med skattemedel. Jag tycker att det är stötande.

Det går alldeles utmärkt att profilera olika skolor med svenska staten som huvudman!

Vad vet Finland som inte vi vet?

Dagens fundering: vad vet finska politiker som inte vi vet? På område efter område där Sverige har problem eller har tänkt fel – där visar det sig att Finland gjort rätt:

  • Skolan. Det mest tydliga exemplet som vi känt till sedan länge. Bittra svenska beslutsfattare knyter handen i byxfickan och påstår att de betydligt bättre resultaten i finska skolan beror på ett mer hierarkiskt system och auktoritära lärare. Men vid besök i finska skolor är bilden en annan:
    https://www.svd.se/fa-laxor-korta-dagar–och-anda-i-varldstopp
  • Försvaret. Efter årtionden av nedrustning så satsar Sverige nu på att bygga upp vad man raserat. Finland satsar ungefär lika mycket pengar per capita, men lyckas få ut mycket mer “pang för pengarna”: i fred kan de ställa upp med 50% fler soldater än Sverige. Och de kan mobilisera FEM gånger fler än vad Sverige förmår:
    http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-kan-f%C3%A5-mycket-mera-pang-f%C3%B6r-pengarna-1.80460
  • Skydd mot propaganda och falska nyheter. Det senaste exemplet har blivit aktualiserat genom Trumps maktövertagande i USA och hans envisa twittrande om “fake news”. Vad är falskt och vad kan vi lita på? I en intervju i DN idag pekar Harvardbaserade propagandaexperten Jed Willard ut Finland som en förebild när det handlar om att skydda sig mot mot desinformation:
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/darfor-ar-finland-battre-rustat-mot-propaganda-an-sverige/

Varför är svenska beslutsfattare så ovilliga att lära sig av goda exempel?