Det var bättre förr (varning för grinigt inlägg)

Jag sitter på tåget upp till Åre och har precis fått i mig en kopp kaffe, vilket resulterade i att jag nu sitter med denna text. Jag saknar nämligen de gamla cafévagnarna och känner mig som en gringubbe. Mossig och bakåtsträvande. Det var lätt skrattretande när jag köpt mitt fika och förvirrat stod och tittade mig omkring, balanserande kaffekopp och assiett med bulle. “Det går bra att sätta sig i kupén. Det är inte så mycket folk”. Kvinnan i kaffekiosken nickade barmhärtigt mot den angränsande sittplatskupén där två frusna, ensamma varelser kurade i var sitt hörn. Jag slog mig tacksamt ner. På nåder.

Varför ser det ut såhär? Jag vet ju att “marknaden har alltid rätt”. Alltså finns det inte någon marknad längre för café- och restaurangvagnar där man kan få sitta vid bord. Eller? Stämmer verkligen det? Hur kan det då komma sig att de konkurrerande bolag som satsar på detta är så populära? Varje gång jag åkt exempelvis “Snälltåget” till Malmö så har det varit proppfullt. Och varje gång har jag hamnat i trevliga samtal över en flaska vin i restaurangvagnen. Och ofta har det då kommit fram att den trevliga atmosfären i en riktig restaurang är en av anledningarna till att man valt just Snälltåget.

Säkert finns det en stor grupp resenärer som tycker att serviceutbudet inte spelar någon roll. De har med sig sitt kaffe i en medhavd termos och är inte intresserad av att prata med sina medpassagerare över en flaska vin. Samma kategori väljer förmodligen Ryan air när de flyger.

Men tänk om räknenissarna på SJ har räknat fel? Tänk om de har missat att det faktiskt finns en marknad för gringubbar som jag? Som kan tänka sig att betala några tior extra för att kunna byta ut ensamheten i sittvagnen mot nån timmes socialiserande med andra medpassagerare? Och lämna termosen hemma.

Tänk, jag tror faktiskt att det finns det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *