Att åka till Åre – en mental flashback

Jag håller som bäst på att förbereda mig inför en skidresa till Åre, såväl fysiskt som mentalt. Fysiskt, eftersom mina menisker har jävlats med mig sedan jag var i 20-årsåldern. Mentalt, eftersom jag fortfarande har min förra Åre-resa i färskt minne.

Det har blivit en tradition i min “storfamilj” att samlas på en årlig skidresa. Deltagare tillkommer eller faller ifrån beroende på aktuellt civilstatus men kärnan är densamma. Det brukar vara god stämning, såväl i backen på dagen som i stugan på kvällen. Och barnen brukar vara för trötta för att mobilsurfa. Yay!

Men de senaste åren har jag valt att stanna hemma.  För fem år sen åkte la Famigla upp till Åre med natt-tåg. Jag var inte i toppform (men det är man ju å andra sidan inte så ofta). När vi steg av tåget i Åre på morgonen så kände jag att det skulle bli en halvjobbig vistelse. Jag var matt och hade ont i kroppen. Vi bestämde att jag skulle vila mig i form i stugan medan resten skulle inspektera pisterna. Jag sjönk in i dvala och vaknade till på eftermiddagen, kallsvettig och med en djävulusisk värk i ena örat. Att åka skidor kunde jag bara drömma om.

Så här såg det INTE ut i Åre när jag var där förra gången (Bild: Skistar)

Jag tryckte i mig ett gäng Alvedon och överlevde även nästa natt. Sen var det taxi till Åre vårdcentral där läkaren konstaterade öroninflammation och en praktfullt spräckt trumhinna. Alla ljud omkring mig lät som om det var filtrerat genom ett vattenfall och jag trodde att jag aldrig skulle få tillbaka min normala hörsel igen. De följande dagarna kommer jag inte ihåg och min vistelse blev en tidlös orgie i alvedon och antibiotika medan resten av familjen klafsade omkring i 10-gradiga pister. Jag åkte inte en meter.

Väl hemma igen tog det närmare fem månader och ett antal besök hos olika öronläkare innan min hörsel var återställd. Jag tog time-out resten av terminen med min kör eftersom det var en ren pina att befinna sig inne i körens ljudmassa.

Det är alltså denna minnesbild som jag jobbar med när jag nu ska åka upp nästa vecka. Skänk mig en positiv tanke är ni hyggliga.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *