Rapport från ett omklädningsrum

,Jag tränar regelbundet på gym. I vanliga fall blir det två till tre gånger i veckan, men nu, utan fast arbete, kan det bli betydligt oftare. Det hjälper mig att hålla den dagliga rutinen och det är en träningsform som passar mig. Jag lägger upp passen efter dagsform och vilka redskap som finns tillgängliga. Att gå på pass är däremot inte min kopp te.

Men det finns en irritationsfaktor. Det stavas s-n-u-s-k-g-u-b-b-a-r. Känns det igen? Snuskgubbarna behöver nödvändigtvis inte vara de äldsta på gymmet, men låt oss kalla dem för det för enkelhets skull. Jag undviker att gå in på detaljer, eftersom snuskgubbarnas snorande i duschen och fotvårdsjobb i bastun verkligen inte är något jag vill beskriva för känsliga läsare.

Farbrorn på bilden har inget med innehållet i detta inlägg att göra

Idag såg jag en ny variant av snusk. En farbror i 70-årsåldern kom ut från duschen och tog sig an hårtorken med friskt mod. Farbrorn var tämligen hårig över hela kroppen, så här skulle minsann torkas vartenda hårstrå! Jag försökte undvika att titta men det var svårt, eftersom han stod två meter framför mig där han utförde sina gymnastiska övningar med hårtorken. Det var ganska underhållande till en början när han stod på ett ben och försökte torka sig mellan tårna på den andra foten genom att i princip sticka in tårna i torken. Men sen övergick han till sina mer intima delar och tryckte upp hårtorken på det ställe där benen byter namn. Och där ungefär kände jag att han gick över gränsen. Jag försökte ge honom ett mördande ögonkast men han tittade bara oförstående på mig. Då gav jag upp.

Hur ser det ut på era gym?  Nånstans så anar jag nämligen att snusket inte är lokal företeelse på mitt gym.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *