Jag är kär i Stina Nilsson

Jag är sportnörd. Det är lika bra jag erkänner direkt eftersom jag har sjukdomsinsikt. Och det är inte så att jag gillar ALL sport. Jag ställer inte klockan på ringning på helgen för att få reda på resultaten i NHL-hockeyn. Och när Sportnytt visar inslag från handbollens division 1, norra, så går jag gärna och kokar kaffe.

Men jag har en förkärlek för de individuella idrotterna. Friidrott är optimalt. Att se en Stefan Holm i sitt fladdriga linne stå och torka bort en obefintlig svettpärla inför tredje och sista försöket på 238. Ja, ni fattar. Vinterstudion är en fest, särskilt om det finns några svenskar som är med i toppstriden. När Magdalena Forsberg var som bäst så var jag lycklig varje gång som hon tävlade. Dramatiken kring femte och avgörande skottet i sista stå med bendarr (sorry, men ni som aldrig sett skidskytte fattar inte ett skit) går utanpå det mesta.

Och nu kommer vi till ämnet för den här inlägget. Stina Nilsson. Jag är kär. På riktigt. Att se henne köra sprint och tävling efter tävling manövrera sig fram på den 1,5 kilometer långa banan och slutligen krossa norskan Maiken Caspersen Falla gör mig bara så lycklig. Visst, hon ramlar då och då – som nu senast i VM. Men om hon står på benen så vinner hon oftast.

Stina Nilsson (Källa: Sportbibeln, Aftonbladet)

När Stina kom fram för något år sen så var jag inte alls lika övertygad om att det här var svaret på vårt rop efter frälsning från de övermäktiga norskorna. Hon var inte muskulös som Marit Björgen. Inte ettrig som Therese Johaug. Hon var bara blond, blåögd och såg sådär allmänt trevlig ut. Men sen började hon vinna och jag blev mer och mer nyfiken på vem den här Stina Nilsson egentligen var. Och jag blev bara mer och mer imponerad. Av hennes inställning, taktiska briljans och vilja. Så kom VM. Och alla i Sverige hade räknat in minst en kassaskåpssäker guldmedalj för Stina. Och ni vet ju alla hur det gick, med fall i sista kurvan i semifinalen, svikna förhoppningar och – som vanligt  en Maiken Caspersen Falla som vann i Stinas frånvaro.

Och tänk, i det läget så tokhyllas hon av Petter Northug, en av världens främsta skidåkare:

– Jag kan bara säga att jag har gjort likadant. Stina var klar favorit inför men hon kan ta vara på den erfarenheten och använda det som motivation. Hon är en dedikerad idrottare som verkligen brinner för att bli världens bästa.

– Det är nästan som att man bli lite frustrerad över hur bra hon är rent taktiskt. Stina har tagit det till en helt annan nivå och det är därför hon är så bra som hon är. Hon är den bästa taktikern av alla i sprinten.

Petter, jeg er helt enig med dere!

Några veckor efter VM var det världscup igen. Först i Drammen och nu i veckan i Quebec. Och allt var som vanligt igen. Stina Nilsson krossar Falla och femte och sjätte världscupsegern är ett faktum.

Så Stina, tag emot min kärlek och förlåt mig att jag nånsin tvivlade på dig. Du kommer att bli störst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *